Bokbladet

Vi skulle gått och lyssnat på Cecile Pin på Kulturhusets författarscen i våras, men det blev aldrig av. Nåväl, nu i novembermörkret fick jag läsa Vandrande själar och det var en bok som jag bar med mig. Den handlar om Ahn, som tillsammans med sina bröder Thanh och Minh, flyr från Vietnam. Det är tänkt att deras föräldrar och övriga syskon ska komma efter men de omkommer ute på havet. Syskonens nya hemland blir England. Vi hade den i min läsecirkel på biblioteket och nio människor samlades runt en kopp kaffe med rulltårta och ett vindlande samtal påbörjades. Vietnams roll i världen, vem som var vinnare eller förlorare i kriget diskuterades; varför USA, som faktiskt förlorade ändå leder narrativet om kriget i filmvärlden. Vi pratade om identitet som ny i ett land, om man kan fråga gamla vänner om deras förflutna, om att prata med sina föräldrar på en skärgårdsö. Om hur syskonen klarade sig eller inte i England och om hur flykt, exil och identitet hör ihop. För mig handlade boken om sorg. Sorg kan komma och gå genom många år, men ett av kännetecknen för en form av sorg är ”en oklarhet om ens roll i livet eller upplöst identitetskänsla…” I natt föll den första snön. Jag tänder några ljus på matsalsbordet.