Henrik Brandao Jönsson skriver fint om känslan av att längta bort och hem på samma gång – det som inom den lusofona, den portugisiska språkvärlden, kallas för Saudade. Har man bott i en annan världsdel än där man föddes i mer än fem år, så kan denna känsla av att höra till flera platser vara ganska vanlig. Det går säkert att känna Saudade vid mindre förflyttningar och tidsspann än så, kanske har känslan också med förlust och ihågkomst att göra. Läsaren får inblick i migranters liv på Azorerna, Maderia, Kap Vede och USA, Brandao Jönsson skriver nogrannt och med närvaro om de människor han möter och reflekterar över sin egen barndom och klassresa. Det är en bok som tar iväg läsaren på en färd och som också ger plats att fundera över hennes egen längtan.

Lämna en kommentar

kalla mig taxen Sixten

Jag är bibliotekarie, skrivpedagog, idéhistoriker, poesidansare och samlar här mina tankar om de böcker jag läser för att hålla reda på all läsning. Jag tycker också om sång och musik, kaffe, katter, människor, stickgraffiti, textilkonst, att få små grejor att lysa med hjälp av simpel elektronik, performances, feminism, queer, antirasism och vänsterpolitik.

Låt oss ansluta