Jag färdas tillsammans med Dorthe Nors när sommarens andra arbetsperiod avslutas och jag tar med boken ut till vår seglingsbåt Barbro. Det finns inget bättre lässällskap, jag känner mig oerhört hemma i Nors karga, inåtbelysta och prövande stil. Läsaren får följa med längs Nordsjökustens stränder, som gnags ner av havet, där turister hittar begravda kranier från kyrkogårdar som eroderat, kloster som flyttar på sig även för en tvivlare, fyrar som förflyttas på hjul, kvinnor i kort hår och brunbrända kroppar som varit med om allt, tankar om omtankar om män, kyrkomålningar som kommer till liv, folkdräkter och hur de olika öarna på Danmark format de människor som bor där. Läs boken, den är bra!
Bokbladet 
Lämna en kommentar