En alldeles underbar liten bok, skriven av Antoine Wauters. ”Var kan man hysa hopp? Vad kan man ta fasta på? Vi söker ett namn för de kommande århundradena. Ett anständigt namn. Ett möjligt namn. Redan som små hade vi ett horn i sidan till systemet. Vi har aldrig trott på det. Tvättäkta anarkister.” Kollektiva röster från deprimerade klimataktivister, äldre människor som rymmer från ett boende, kvinnor som skapar ett flummigt självförsörjande kollektiv, arbetare som blandar betong som grannarna inte ser, allra minst deras villkor. De kollektiva rösterna, från människor som är förtryckta på olika vis, träder fram med en styrka och kraft som det var länge sedan jag upplevde i en bok. Rekommenderad läsning, gärna med vatten till och ett ljus.
Bokbladet 
Lämna en kommentar