
Elisabeth Åsbrink har skrivit ett rekviem över sin mor. Det är ett uppriktigt porträtt över henne. Författaren besöker olika platser i Storbritannien för att bättre förstå mamman och för att göra sig fri från henne. De hade en komplicerad relation och mamman var krävande. Åsbrink går till olika källor för sorgebearbetning, som Barthes Sorgedagbok och Brahms rekviem. Hon får råd av terapeut och vänner. Mamman var bister. Det finns ett sökande i sorgearbete. Vem var den person som man förlorat, vem är jag i förlusten och i det liv som i nuet finns och fortsätter. Åsbrinks bok är jättefin, saklig och självomsörjande. Läs!

Lämna en kommentar