Idag var eftermiddagssolen med sitt varma ljus lägre, det känns att hösten är i annalkande. Solen glittrade i vattnet när jag åkte med bussen över bron, men trädens torrbruna färger vittnade om att vi snart går in i september månad. Jag hann precis läsa den här boken på tricken innan jag kom till Aspudden. Magiskt! Vilken läsning. Nu har jag min bakgrund, men blev ändå djupt inspirerad av boken. ”Vi måste använda det som är viktigt för oss för att komma till skrivandet.”

Det känns som det här är en bok jag kommer att referera till när jag undervisar som skrivpedagog. Författaren är barnbarn till generationer av mexikaner som vuxit upp med engelska som modersmål. Runt 1840 invaderade USA Mexiko och tog Arizona, New Mexiko, Texas, Colorado och Kalifornien. Anzaldua dedikerade sin diktsamling Borderlands/La Frontera till alla mexikaner, på båda sidor av gränsen som inte fick prata spanska i skolan. De skapade en hybridform av engelska och spanska.

Anzaldua skriver om författarna Cherrie Moraga, Genny Lim och Lusiah Teish; ”Med kvinnor som dessa kan skrivandets ensamhet och känslan av maktlöshet fördrivas. Vi kan röra oss bland varandra och tala om vårt skrivande, läsa för varandra. Och allt oftare när jag är ensam, fastän fortfarande i förbindelse med andra, besitter skrivandet mig och driver mig till att ta ett språng in i en tidlös, rumslös icke-plats där jag glömmer mig själv och känner att jag är universum. Detta är makt.”

Lämna en kommentar

kalla mig taxen Sixten

Jag är bibliotekarie, skrivpedagog, idéhistoriker, poesidansare och samlar här mina tankar om de böcker jag läser för att hålla reda på all läsning. Jag tycker också om sång och musik, kaffe, katter, människor, stickgraffiti, textilkonst, att få små grejor att lysa med hjälp av simpel elektronik, performances, feminism, queer, antirasism och vänsterpolitik.

Låt oss ansluta